Basenjin skall vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning, vara alert med ett intelligent uttryck. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall var stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans.
Basenjin är världens enda hundras som inte kan skälla, men den är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda konstruerat än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning. Joddlingen används i första hand som en glad hälsning men kan även användas i andra situationer när basenjin är glad, t ex när den väntar på sin mat, under lek mm. Det är dock väldigt olika hur mycket basenjis joddlar, vissa är väldigt pratsamma, andra joddlar knappt alls. Hur det kommer sig att basenjins struphuvud är annorlunda konstruerat vet man egentligen inte men det finns teorier om att det är på grund av att rasen inte är så domesticerad. Vargen, som ju är hundens urfader, skäller ju inte heller.
Anmärkningsvärt för rasen är dessutom dess renlighet i alla avseenden. Den hatar att bli smutsig och blöt och tvättar sig noggrant tills den är ren igen. Ett lite kattlikt beteende är att den tvättar ansiktet med framtassarna som först blöts med tungan.
Idag används basenji framför allt som sällskap och utställningshund. Lure-coursing är dock på väg att bli en populär aktivitet. Ungefär tio procent av basenjiägarna är aktiva med sina hundar på något sätt.
Basenjin är en urhund med många av de vilda instinkterna kvar och måste därför socialtränas med omsorg. Trots detta kan basenjin trivas utmärkt i en livlig barnfamilj. Om barnen lär sig att respektera hundens sovplats och leksaker så finns alla förutsättningar för att det skall gå bra.
Tips till förstagångsägare
Socialträning är A och O när det gäller basenji. Det kan vara till mycket stor hjälp om man stegvis försöker att vänja den med olika miljöer och nya människor.
Basenjin har också en mycket utpräglad jaktinstinkt, som kräver att man redan från början talar om för hunden att jakt inte är tillåten. Låt basenjin få utlopp för sin inneboende energi genom annan slags aktivering, till exempel lure-coursing. (Se kapitlet om Historik och användningsområde).
Har man aldrig haft hund förut så ska man se till att välja en uppfödare som kan ge råd och stöttning om det skulle uppstå problem. Under de förutsättningarna finns det ingen orsak att avråda en oerfaren hundägare från att köpa en basenji.
Källa: Svenska Basenji Sällskapet
Rasstandard
SKKs STANDARDKOMMIITÉ
1994-09-07 e. ä
URSPRUNGSLAND
Afrika
HEMLAND:
England
ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Spetsar
FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 5
BAKGRUND/ ÄNDAMÅL:
Mänga hävdar att Basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens Basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Ajer i Algeriet och målningarna anses vara ca 12000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i f d Belgiska Kongo. Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla. Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning. Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i f d Belgiska Kongo men även i södra Sudan. De används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet. Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden.
HELHETSINTRYCK:
Basenjin skall vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning vara alert och intelligent. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall var stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Avståndet från nackknölen till stopet skall vara något längre än från stopet till nosspetsen.
UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR:
Basenjin skäller inte men är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Anmärkningsvärt för rasen är dess renlighet i alla avseenden. Den skall vara intelligent, självständig men ändå tillgiven och alert. Mot främlingar kan den uppträda reserverat.
HUVUD:
SKALLPARTI:
Skallen skall vara flat, väl utmejslad, medelbred och avsmalnande mot nosen. Skallens sidolinjer skall avsmalna gradvis mot mungiporna, vilket gör att kinderna ser strama ut.
STOP:
Stopet skall vara måttligt markerat.
ANSIKTE:
Nostryffel: Svart nostryffel är önskvärd.
Käkar/tänder: Saxbett med kraftiga käkar och korrekt placerade ränder.
Ögon: Ögonen skall vara mörka, mandelformade, snedställda, fjärrskådande och ganska outgrundliga i uttrycket
Öron: Öronen skall vara små, spetsiga, uppstående, svagt kupade och något framåtlutande, av tunn struktur och högt ansatta. Avståndet mellan öronspetsen och hjässans mittlinje är mindre än avståndet från örats yttre ansättning till hjässans mittlinje.
HALS:
Halsen skall vara kraftfull, väl välvd, förhållandevis lång utan att vara tjock och den skall vara något mer utfylld vid strupens bas samt övergå i en elegant kurva, som framhäver nackens välvning. Den skall vara väl ansatt mellan skuldrorna för att ge huvudet en stolt hållning.
KROPP:
Kroppen skall vara proportionerlig.
Rygglinje: Ryggen skall vara kort och rak.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och oval och ha vä1 välvda revben. Den ska1l övergå i en tydligt markerad midja.
Svans: Svansen skall vara högt ansatt och sätet skall skjuta ut bakom svansroten för att ge bakpartiet ett markerat utseende. Svansen skall vara hårt ringlad över ryggen och ligga tätt intill höften, antingen enkelt eller dubbelt ringlad.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:
Helhetsintryck: Frambenen skall vara raka med fin benstomme.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda, muskulösa utan att vara grova. i linje med revbenen och benen skall fortsätta i rak linje mot marken, vilket ger en front, som varken är för bred eller för smal.
Armbåge: Armbågarna skall sluta tätt intill bröstkorgen. Sedda framifrån skall armbågarna ligga i linje med revbenen och benen skall fortsätta i rak linje mot marken, vilket ger en front, som varken är för bred eller för smal.
Underarm: Underarmarna skall vara mycket långa.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara tämligen lång och rak men fjädrande.
Tassar: Tassarna skall vara små, smala och kompakta med tjocka trampdynor, väl välvda tår och korta klor.
BAKSTÄLL:
Helhetsintryck: Bakbenen skall vara starka och muskulösa. De får varken vara inåt- eller utåtvridna.
Knäled: Knälederna skall vara måttligt vinklade.
Underben: Underbenen skall vara långa.
Has: Hasorna skall vara lågt ansatta. De skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
Tassar: Baktassar som framtassar.
RÖRELSER:
Benen skall föras rakt framåt med snabba,1ånga, outtröttliga och schvungfulla rörelser.
HUD:
Huden skall vara mycket smidig. När öronen spetsas framträder rikligt med fina rynkor i pannan. Sidorynkor är önskvärda men får inte överdrivas så att hakpåse bildas. Rynkor är mer märkbara hos valpar. På grund av brist på skuggningar är rynkorna inte så framträdande hos hundar med svart grundfärg.
PÄLS:
Pä1sen skall vara kort, blek, åtliggande och av mycket fin struktur.
Färg: Rent svart och vit, röd och vit, svart med rostrött och vitt, vilken även förekommer med eller utan roströd mask och roströda tecken ovanför ögonen. Det vita skall förekomma på tassarna, bringan och på svansspetsen. Vita ben, vit bläs och vit krage är tillåtet.
STORLEK:
Mankhöjd: Idealmankhöjd: hanhund 43 cm
tik 40 cm
Vikt: hanhund 11 kg
tik 9½ kg
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
FCI 43 b 1987-06 24
Källa: Vovve.net
